Kollegan hemma och vabbar.
Inga problem. Så ser det ut i livet. Barnen blir sjuka. Vi själva blir också sjuka.
Skönt att vi jobbar med vårt eget så att vi slipper ha dåligt samvete för att man lämnar sina kollegor i sticket och att uppgifterna inte blir klara i tid. Den toleransen har vi kommit överens om här.
Själv gick jag till jobbet i morse som vanligt. Skulle in och göra några ärenden i stan och tänkte att jag börjar med dem.
Då blir Annelie glad när hon kommer till kontoret igen och de här mötena är avklarade, tänkte jag.
Visserligen är jag uppvuxen på söder och har viss lokalkännedom i den här stan men.. Min hjärn-GPS är inte helt kalibrerad, så kan jag väl säga. Det finns vissa som skulle vilja gå längre och säga att jag är usel på att hitta. Varför så starka ord?
Hur som helst. Jag skulle ta ett par affärsmöten, prata med banken sedan nästa möte prata produkter och kvalité bl.a. 2 möten och klar innan lunch. Jag gillar att vara i tid och gillar att träffa människor vilket betyder att den här dagen hade kunnat bli riktigt bra. Ni hör ju vart på det här barkar, och jag erkänner direkt. Sanningen kommer ju ändå fram till slut. Jag hade svårt att hitta – ja. Jag hade svårt att få parkeringsplats – ja. Var jag i tid? – Nej.Inte till något av mötena? – Nej.
Jag har en tendens att verkligen straffa mig själv hårt när jag är sen och ostrukturerad och den inre rösten drog igång direkt. ”Du borde ha vetat att du inte skulle hitta, du borde vart ute i bättre tid, du kommer bergis vara galet svettig och ha en hysterisk blick när du väl dyker upp” – ja så där lät det!
In på banken, tio min sen men fick där veta att även min bankman också var sen så, tack för det! 😀
Mötet gick smidigt och jag var inte svettig alls.
Nästa möte var jag också först till! Ibland har man ju tur! Jag lyckade behålla min värdighet och jag kunde till och med ge en känga till den inre kritikern och säga ”Lägg ner nu. Alla är sena ibland och du får sparken!” En sak med den inre kritikern. Han verkar inte fatta att jag sagt upp honom. Det är en envis rackare men han dyker upp mer och mer sällan. Oftast när jag är stressad.
Bara för att jag förtjänade det tog jag mig en ute-brunch och fika, nöjd över förmiddagens resultat.
Har ni varit på Caffè Ugo? På Scheelegatan 6? Kanske såg jag lite galen ut ändå för de var så gulliga och vänliga och såg till att ta hand om mig med kanonservice, god brunch och en riktigt välbehövd kaffe. Det tackar jag speciellt för!
Tror jag faktiskt lägger upp deras länk här. Gå dit och skäm bort er!
www.caffeugo.se/
Annelie kan tryggt vara hemma och vabba – jag fixar business as usual!