…goda råd i all ära, men allt går inte att styra över. VAB och förvirring t.ex.
Såg fram emot helgen, relativt obokad, i vart fall lördagen. Utvilade efter en lugn hemmakväll på fredagen var vi rustade. Vi hade laddat ordentligt och bestämt oss för att åka till Barkarby och julhandla. Fixa kakel till badrumsrenoveringen (nej, undviker helst att prata om den, hoppas bara att det är klar till jul – ser framför mig hur vi annars, hela julhelgen, fortsätter samsas i ett badrum; en i duschen, en på toaletten och två som kivas vid handfatet, traska runt i byggdamm som yr kring tomtar, granen, klistrar sig fast på julgodisar och lägger sig som ett filter över fönsterrutorna, och gör att än mindre solljus kommer in…). Kakel, så var det, fika, köpa julklappar och införskaffa julblommor.
Köerna in till Barkarby var långa, och det var inte ens till parkeringsplatsen. Att hitta en parkering visade sig vara, om möjligt, än värre. Då vi kommer fram ser yngsta dottern att det finns ett lekland där. Lyckligt undrar hon om det är dit hon ska på kalaset. ”Kalas, vilket xxx kalas??” Desperat sliter jag upp telefonen och hittar inbjudan till kalaset, som jag nogsamt svarat och tackat ja till. Just den dagen, om en timme, men inte i Barkarby utan i Arninge! Ett helt annat centrum, på en helt annan plats!
Snabbt ändrade planer, vi trycker i oss en korv, rusar in i en leksaksaffär och rycker åt oss en present. Köar i en seg kassa och försöker ta oss ut, och bort från Barkarby. Hinner i tid till kalaset, men inser att vi inte hinner åka hem innan vi ska åka tillbaka och hämta från kalaset…Tar en lång fika i Arninge och köper blommor.
Söndagen blev ganska bra, först simskola och sedan släpade jag runt på en folkilsken ponny med lycklig dotter på ryggen (hästens rygg, inte min).
Idag ringde skolan. Sjukt barn, bara hämta. Ner med dator och ta hand om en liten blek och olycklig tjej. Högarna på jobbet hopar sig. Mycket nu innan jul (just det måste baka lussekatter till skolfikat också…) och speciellt inför skolavslutningen. Vet att jag på avslutningsdagen kommer få hem en rejäl omgång teckningar och alster som producerats under terminen. Även det ett dåligt samvete. Har därför raskt köpt på mig dessa fina och praktiska teckningshållare, som finns i blått och rosa från Sebra. Behöver inte göra hål i vartenda papper och sortera in, utan rätt ner i mappen bara, praktiskt med fickor som man bara lägger ned alla teckningar i. Fixat på ett ögonblick! Överlycklig för varje sak som kan få bort ett gnagande samvete. Men nu, dags för att mysa med liten krasslig tjej!