Många är vi som går och väntar på rätt tillfälle, men finns det? Och hur vet man att det är rätt?

Den frågan har jag ställt mig många gånger.

Några minns jag särskilt tydligt, om det var tillfällen eller bananskal, det ska jag låta vara osagt.

När jag t.ex. började plugga internationell marknadsföring. Anledningen till att det blev just det var att där ingick en utlandspraktik. En termin i London. Efter att ha rest i Australien i ett år kunde London vara en bra kompromiss. Jag slapp vara i Sverige. Jag fick en utbildning. Jag fick genast nya vänner. En av dessa var Anna Börjesson, min kollega och kompanjon på Lilla Stork. Inte kunde vi väl där och då tro att vi skulle driva ett företag tillsammans, 20 år senare! Ett tillfälle till utbildning, som vi där och då bestämde oss för att ta. Det visade sig vara rätt tillfälle.

Ett annat tillfälle var Sydafrika. Om det var ett bra tillfälle, eller ett tillfälle, låter jag också vara osagt. Med nyfödd bebis bosatte jag och min make oss i Johannesburg. Han skulle jobba, och jag skulle vara föräldraledig. Ett tillfälle att få göra en utlandstjänstgöring. Ett fantastiskt tillfälle! Men otäckt. Helt ny i ett nytt land. Med en bebis (också ny). I nästan två år var vi där, och jag fick lära mig massor. En ny kultur, härliga människor, ett underbart klimat, nya vänner, men också få bekräftat hur privilegierade vi är i Sverige. Hur jämnställda vi är, att klyftorna inte är enorma, (även om jag vet att det i Sverige självklart finns klyftor)och hur vi umgås över klassgränserna. Att alla barn kan och ska gå i skola. Att det går att ha sina barn på förskola i Sverige utan att det kostar en månadslön. Att det är lönsamt för kvinnor att arbeta i Sverige, och inte behöva lägga sin lön på barnomsorg. Att kvinnor därför kommer ut i arbetslivet på ett annat sätt, och därför kan bestämma över sitt eget liv.

Därefter rullade det på; föräldraledig igen, och jobb. Knepande och knåpande med att få tider, småbarnsår och livet att gå ihop. Tillfällena dök inte upp. Eller var det jag som mitt i all stress inte längre såg dem?

Till sist bestämde jag mig för att skapa ett tillfälle. Jag sa upp mig. Började plugga. Nu skulle väl tillfället snart komma? Nytt jobb, ett projekt med ett tydligt slutdatum. Nya tankar på att själv få styra mitt liv. En sen kväll satt jag och Anna och pratade. Efter omorganiseringar på sitt jobb var det tid för nytt. Kunde vi? Skulle vi? Vågade vi? Var det rätt tillfälle? Ett tillfälle var det. Och vi bestämde oss för att ta det, att det nu var rätt tillfälle. Så föddes Lilla Stork.

Så finns rätt tillfällen? Nä, det tror jag inte. Men tillfällen, de finns, och det gäller bara att se dem och att våga ta dem!

Det finns några saker vi brinner lite extra för på Lilla Stork, vi hoppas snart kunna få berätta mer om dessa projekt och framtida samarbetspartners. Ett projekt vi redan idag stöttar är ”Changing Lives Stitch by Stitch”. Ett projekt i Kenya, ifrån vi köpt in våra söta handgjorda hundar. Dessa är tillverkade av kvinnor, som får tillfälle att arbeta och ges möjlighet att försörja sig själva och sina barn och skicka dem till skola. Sånt gillar vi!

Nu ska jag ta nästa tillfälle, innan det försvinner, och det är att äta nybakade pepparkakor!

Hoppas ni får en härlig fjärde advent!

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *